Här traskar vi i värsta regn och nästan chokade blev vi i dag då ett okänt ljusfenomen tittade fram på himmelen! Ja kortvarit va de, nu regnar det igen.. Hundarna är våta och sand kommer det in med tassarna. Nu är det ju nog positivt med kelpien att den är tusen gånger lättare skött en borzoin =)
Lite om vad vi sysslat med på sista tiden. Ingen vallning med fåren den här veckan, beroende att tidtabellerna körde i hop. Annars har det varit roligt att "valla" med Bosse. Lite aktivitet till övre kontoret, det är ju alltid på sin plats. I vallningen behöver han ta egna beslut och inte stöda sej till vad matte vill och vänta att allt fixar sej.
Räddningssökträningen ligger i lite svår punkt just nu.. På hösten fick han ju för sej att han är karanas karl och sprang och kissa runt då vi va och sökte. Jo, de hadde förstås med åldern att göra. Saken "diskuterades" och vi kom överäns om att det är ändå klokare att kissa först och jobba sedan. Det var ändå nogåt som klickade och han ville inte gå på sök då jag skickade. Snurra där i benen och kanske först tredje försök lyckades. Kanske jag har varit för snabb att göra svårare sök än vad hunden skulle varit redo för. Nu börja han använda ögonen i stället för att ta vittring.. Ojjoj, vad nu.. Som tur var vår bh-sök tränare med på en träning och hon erbjöd hjälp. Nu har vi tränat med hennes metod två gånger den här helgen. Där gömmer sej figuranten (nu vet jag vad "gubben" heter på riktigt) helt under tex. granris. Jag tar hunden i koppel och går mot figuranten tills hunden får vittring. Går tillbaka till mittlinjen och så fort som möjligt svänger hunden rak och skickar på sök! Lätt som en plätt och funkar 100% bra! Nu fortsätter vi med de här lätta övningarna och bygger upp Bosses självförtroende att när jag skickar honom så är där säkert en "gubbe" och väntar med korvburken. Så det lönar sej att gå bort från mej och inte vänta att få hjälp av figuranten, utan andvända nosen i stället. Hittills har figuranten hjälp med att ha ljud eller vara halvsynlig. Det är ju inte ändå vad man vill för då andvänder nog hunden synen eller hörseln att söka. Ja vi hoppas att de här nya metoden för oss vidare.
Annars börjar vi (läs: matte) vara helt i panik inför nästa söndag och utställningen. Tävlingsnummer och tidtabell kom per post i fredags. 2775 är vår nummer och 10 kelpien är anmälda. Vi känner ett par hundar så helt lost är vi ju inte. Lite pirrigt ändå när man är första gång med en ny ras i ringen, och junior hane så nästan säkert är vi ju först i älden..
Före nästa söndag är det ändå dags för nogåt super spännande! Jag är på väg med alarmgruppen på en riktig alarmsökträning. Polisen och frivilliga räddningstjänsten årdnar en övning på tisdag kvällen. Jag har ju inte nogån hund att ta med och inte lär jag kunna vara kartläsare heller med mina orienteringskunnskap. Man kan ändå delta som "skugga". Där följer man med hunden och föraren samt kan man följa hur kartläsaren jobbar. De här tror jag blir en fin grej för oss som ännu inte har våra hundar på alarmnivå.
Nä nu känner jag att John Blund knackar på axeln så det är väl dags att krypa i lådan. Kanske man bode ändå ta 20min. på "fakir spikmattan" det är rätt så könt efter att man har lördag och söndag varit ca 4 timmar i skogen med hundarna. Relax..zzz.. Ha det så bra!
