Matte kör action!!!

Det ruskiga och stormiga vädret är här! Det slaskar lådrätt och vinden ylar i knutarna.. Den lilla  (kloka) kelpien ligger och myser i fåtöljen vid brasan i öppenspisenn... Vad gör då matte?

Jo matte ställer upp på alarmövning.. Klockan 18:30 kör vi till jaktklubbens stuga för att få uppdrag om de 3 försvunna personerna. Jag hamnar som KARTLÄSARE med i en grupp. Gruppen beståd av en 4årig kelpie hane, dens husse som då var hunförare, en RIKTIG kartläsare och jag som då skulle visa klorna vid denna övningen...

Utrustad med karta, kompass, radiotelefon,försthjälp-pack osv trampade vi i väg till vårt omrode som vi såg på kartan. Först fick vi som uppdrag att lyfta spår och markera där de börjar. Hunden hitta ett spår. Vi fick låv att köra spåret. Kan ni tänka hur svårt det är att hålla sej på kartan efter en spårhund och det började bli rätt mörkt inne i skogen..

Spårande gav inget resultat och vi fick låv att byta om till sök. Samma åmrode. Då kunne jag hålla riktningen och föra oss vidare. Inget napp då heller =(

Vi blev inkallade till ledningen och klo 20:30 fick vi ett nytt betydligt STÖRRE åmrode! Ja ut i skogen igen. Bläcksvart, med pannlampår och ficklampår försökte jag trampa mej fram. Vad annarlunda allt ser ut i mörknet.. Hunden tog genast sök och arbetade fortfarande jätte bra! Ca.21:30 hittade vi den sista figuranten (som hade legat i skogen sen 18:30) och kunna meddela ledningen att hon var i gått skick och ville följa med oss hem =)

22:00 var vi tillbaka i jaktstugan, himmel vad skönt! Varmt te och tårra kläder! Vi samlades för feedback och kan ni tro, JO jag fick beröm för min kartläsning, TJOHOO! De andra i gruppen var utrustade med GPS så de hade bra koll på mej hela tiden. Det otråliga var sträckan vad vi gått under kvällen 9.78 km! Därifrån åkte vi med bil ca. 2km. Det blev liksom lite motoin i mörknet kan ni tro... Och det blev inte överlåpps kilometrar tack vare min orientering!

Det här med att vara i alarmgrupp betyder verkligen att man är villig att ge allt vad man har och i bland lite till, ändå vilken kick man får av att se hunden jobba på och att den försvunna människan hittas. Kanske ännu Bosse är med i action, det håppas jag verkligen och dit strävar vi tillsammans =)

Den kloka lilla kelpien mötte matte vid dörren klockan 23:58 då jag äntligen körde hem! Dum i kotten, ville han säga till mej och kom under min säng och fårtsatte sussa som bara en lite kelpie kan....